Det finns flera olika typer av kedjor som består av enskilda företag som samarbetar. Utifrån och utan förklaring kan dessa på ytan likna franchisekedjor vilket ibland leder till missförstånd. Därför kan det finnas ett värde i att nämna något om andra samarbetsformer och visa vilka skillnader som finns i förhållande till franchising.

Återförsäljarkedja

Producenter och distributörer har ofta en vilja att skapa en säkrare avsättning för sina produkter. Ibland kan produkten ha ett servicebehov, exempelvis kontorsmaskiner eller trädgårdsmaskiner, och återförsäljarna måste kunna reparera och ge service på produkten. Det är därför inte ovanligt att vissa leverantörer vill skapa ett djupare samarbete med sina återförsäljare.

Genom att skapa vissa fördelar för återförsäljaren, utbilda denne och kanske erbjuda en viss skyltning och marknadsföring skapas ett djupare samarbete. Återförsäljaren i sin tur tjänar på samarbetet genom att få vissa inköpsfördelar, ta del av leverantörens varumärke och eventuella prestige samt att i förekommande fall lokalt kunna ta hand om service och eventuella riksavtal som leverantören tecknat.

Leverantören erbjuder inte något väl prövat koncept för driften av den typ av verksamhet som återförsäljaren driver. Det vanliga är istället att leverantören har en ganska oprövad kunskap om hur en återförsäljares affärsverksamhet skall bedrivas. Det är dock inte så konstigt eftersom leverantören sällan har någon erfarenhet av att driva den aktuella återförsäljarverksamheten. Leverantören erbjuder enbart en väl fungerande hantering av sina produkter som i de flesta fall enbart utgör en viss del av återförsäljarens sortiment.

Huvudsaklig skillnad gentemot franchising:

  • Leverantören erbjuder i huvudsak ett koncept för sin produkt inte ett helt koncept för driften av en återförsäljare.
  • Återförsäljaren äger sitt affärskoncept och har själv utvecklat det framgångsrikt.
  • Olikheterna mellan återförsäljarna kan ofta vara stora vad avser sortiment, service och affärskoncept.

Frivillig fackhandelskedja (Frifack-kedja)

Inom svensk detaljhandel är s.k. Frivilliga fackhandelskedjor vanliga. Dessa kedjor har i allmänhet funnits länge och är ofta framgångsrika.

Frifack-kedjor har oftast bildats genom att ett antal butiker i samma bransch har startat ett samarbete. Samarbetet har i många fall startat med att man gjort gemensamma inköpsförhandlingar. Genom att representera en gemensam och större inköpskraft har inköpsvillkoren kunnat förbättras avsevärt jämfört med vad var och en tidigare kunnat få. En stordriftsfördel på inköp har därmed skapats.

Efterhand har samarbetet utvecklats till att omfatta andra arbetsområden där man funnit stordriftsfördelar. Till exempel marknadsföring, distribution, logistik, utbildning etc. Så småningom har samarbetet utökats och fler medlemmar har anslutits till frifack-kedjan. Hanteringen av det gemensamma har därefter blivit för stort för att hanteras av medlemmarna på frivillig basis varför ett kontor med gemensamt anställd personal börjat ta hand om arbetet. Kedjans huvudkontor har därmed etablerats.

Det är vanligt att huvudkontoret efterhand har organiserats i ett av medlemmarna gemensamt ägt driftsbolag. Ägarkonstruktionerna varierar något. En del frifack-kedjor har bildat en ekonomisk förening som i sin tur äger driftsbolaget, en del har ingen mellanliggande förening. Vissa kedjor har låtit den gemensamma verksamheten bedrivas inom den ekonomiska föreningen utan ha något särskilt bolag för uppgiften.

Gemensamt för frifackkedjorna är dock att det gemensamma bolaget / föreningen ägs av medlemmarna. Styrelsen väljs av medlemmarna och styrelsen anställer en VD som leder den dagliga verksamheten i bolaget / föreningen.

Det gemensamma varumärket ägs ibland av det gemensamma bolaget. Lika ofta har emellertid medlemmarnas egna bolag givits rätten att registrera en firma (företagets namn) som innehåller varumärkets namn. Exempelvis Expert i X-stad AB. Ägarskapet till det affärskoncept som bedrivs av respektive medlem, hur likartat det än är, är inte alltid självklart. I en del fall har affärskonceptet definierats och dokumenterats av huvudkontoret.

Om det är det gemensamt ägda bolaget / föreningen eller den enskilde medlemmen som äger konceptet är inte alltid helt fastställt. Vad som dock är vanligt är att den enskilde medlemmen anser sig ha äganderätt till det affärskoncept dennes butik använder oavsett om det överensstämmer med det gemensamma och ibland dokumenterade affärskonceptet.

Huvudsaklig skillnad gentemot franchising:

  • ”Huvudbolaget” ägs av medlemmarna
  • ”Huvudbolagets” styrelse tillsätts och avsätts av medlemmarna.
  • Affärskonceptet är utvecklat av medlemmarna. I en franchisekedja är ju affärskonceptet utvecklat av en franchisegivare.
  • En medlem kan i allmänhet lämna kedjan utan att behöva sluta med verksamheten.

Exempel på Frivilliga Fackhandelskedjor:

Bokia
Elon
Järnia
Woody