Avtalets förtida upphörande
De flesta franchiseavtal innehåller krav på prestation från franchisetagaren, ofta i någon form av minimiåtaganden. Dessa brukar man komma överens om antingen för hela avtalstiden eller för ett år i taget med en minsta ökning enligt något allmänt index. Den som inte når detta minimiåtagande riskerar att bli uppsagd eller att få sin exklusivrätt utbytt mot en delad rätt att verka inom franchisesystemet. Anledningen till denna bestämmelse är att man vill undvika att någon som har ett område som går att exploatera, inte gör det i full utsträckning.
Den vanligaste orsaken till att ett avtal upphör i förtid är dock att någon av parterna har begått ett avtalsbrott. För att kunna säga upp avtalet med omedelbar verkan krävs att avtalsbrottet är väsentligt. Vad som är väsentligt är svårt att säga och är olika i olika franchisekedjor. Om man gör en uppställning i avtalet på väsentliga avtalsbrott, riskerar man att listan tolkas som att övriga avtalsbrott inte är väsentliga. Det kan därför vara klokt att inte göra en sådan uppställning utan låta framtiden avgöra vad som är väsentligt och vad som inte är det.
En vanligt förekommande klausul är rätten att säga upp med omedelbar verkan vid ”normalfallet” av avtalsbrott, om den felande parten har fått ett skriftligt rättelsebrev med instruktionen att avtalet kan komma att sägas upp om rättelse inte sker inom till exempel 30 dagar. När fristen har gått ut och felet fortfarande inte är rättat har den icke felande parten en avtalsenlig rätt att säga upp avtalet. Självklart måste det objektivt gå att konstatera att det är ett avtalsbrott och att man har skickat rättelsebrev på avtalsenligt sätt och att det inte har skett någon rättelse.
Vad blir då påföljderna vid ett avtalsbrott? Den icke felande parten har lidit skada genom att ett avtalsbrott har begåtts. Den felande parten ska läka denna skada genom att betala ett skadestånd. Ibland kan det vara svårt att bedöma skadans storlek eller att värdera skadan i kronor och ören. Då kan en vitesklausul vara ett bra hjälpmedel. Ett vitesbelopp är ett i förväg bestämt skadestånd. Klausulen kan formuleras så att ett väsentligt avtalsbrott, som dessutom leder till att avtalet upphör med omedelbar verkan, ska leda till att den felande parten ska betala ett belopp till den icke felande parten. Beloppet ska vara satt så högt att det verkligen avskräcker parten från att begå avtalsbrottet, samtidigt som det inte får vara satt till en orimlig nivå, eftersom en domstol eller skiljenämnd då kan komma att jämka det. För att inte ta ifrån den icke felande parten någon rätt till ekonomisk kompensation, brukar man kombinera vite och skadestånd genom att ange ett vitesbelopp tillsammans med frasen ”eller det belopp till vilket skadan kan bevisas”.
Slutligen brukar franchisegivaren förbehålla sig rätten att säga upp avtalet i förtid om franchisetagarens nyckelperson tappar kontrollen över verksamheten, till exempel genom försäljning som inte har godkänts av franchisegivaren, genom dödsfall eller långvarig sjukdom. I de senare fallen förekommer det dock ofta att franchisegivaren i samband med sådan uppsägning tar på sig ett ansvar att hjälpa till med försäljning av verksamheten under uppsägningstiden eller rent av att lösa in enheten till ett fastställt belopp eller till ett marknadsvärde fastställt av oberoende värderingsman.
