Avgifter

Liksom i andra avtal anges priset på varan eller uppdraget i avtalet. Det normala i franchiseavtal är att man delar upp den avgift som franchisetagaren ska betala löpande i olika delar. Vid början av avtalsförhållandet betalar franchisetagaren en inträdesavgift som normalt ska täcka franchisegivarens initiala kostnader och rekryteringskostnader. Rent teoretiskt ska franchisegivaren kunna täcka kostnaden för upprättandet av konceptet, handboken och avtalet genom inträdesavgiften från de franchisetagare som täcker den geografiska marknaden. Därutöver ska franchisegivaren ha täckning för kostnaderna för rekryteringen av respektive franchisetagare.

Serviceavgiften ska täcka de kostnader franchisegivaren har för att kunna ge servicen. Ett vinstpåslag ska givetvis finnas i denna del så att verksamheten inte bara ”går runt” utan också ger ett överskott.

Även om marknadsföring oftast är en del av den service franchisegivaren ger sina franchisetagare tar de flesta system ut en särskild marknadsföringsavgift. Ett syfte är att bjuda in franchisetagare att ta del av planeringen och utförandet av marknadsföringen genom så kallade marknadsråd som vi nämner på flera ställen i boken. För att dessa råd ska kunna verka självständigt krävs att marknadsföringsbudgeten blir tydlig. Har man redan preciserat marknadsföringsavgiften i franchiseavtalet har man tydligt angivit hur mycket pengar som står till förfogande för marknadsföringen.

Det förekommer också andra avgifter inom franchising. En avgift som är vanlig i USA är en så kallad Transferavgift. Franchisegivaren tar ut transferavgiften från den franchisetagare som överlåter sin enhet till en ny franchisetagare. Syftet är att finansiera utbildningen av den nye och eventuell nystart av enheten. I Sverige är det betydligt vanligare att den tillträdande franchisetagaren får betala en ny inträdesavgift, som således uppfyller samma syfte.