Avtalstid

Franchiseavtal är oftast långvariga avtal och oftast tidsbegränsade. De vanligast förekommande tidsperioderna är tre eller fem år. Anledningen till treårsgränsen är att det vanligtvis tar viss tid att starta upp en verksamhet och att man också ser en möjlig återbetalningstid på startkapitalet som är lägst tre år. Den längre femårsgränsen är betingad av att man i gruppundantaget för vertikal handel föreskriver att en konkurrensklausul som gäller längre än fem år blir ogiltig.

Om franchisetagaren hyr lokal av franchisetagaren får avtalstiden för franchiseavtalet följa avtalstiden för hyresavtalet, även om det är längre än fem år.
Tidsbegränsade avtal innebär att avtalet upphör att gälla vid avtalstidens utgång. Vill man fortsätta samarbetet efter avtalets utgång så måste det tecknas ett nytt avtal. Automatiska förlängningar, så kallade tillsvidareavtal, betraktas som att konkurrensklausulen har gällt mer än fem år och att den därför per automatik upphör att gälla. Därför är det viktigt att träffa ett nytt avtal med nytt datum och nya namnteckningar.

För att trygga franchisetagarens rätt att fortsätta bortom femårsgränsen, är det vanligt att man ger en förnyelseoption redan i det första avtalet. En sådan option villkoras oftast av att franchisetagaren har skött sina åtaganden enligt avtalet och att optionen påkallas i tid så att franchisegivaren vet med vem han ska avtala för den kommande avtalstiden. Avgörande är också slutligen att franchisetagaren accepterar det franchiseavtal som används inom kedjan vid tidpunkten för förnyelse.