Vanliga ansvarsområden för franchisetagaren
Varje franchisetagare måste ta ansvar för sitt företag men också för det faktum att den egna verksamheten är franchisekedjans gemensamma ansikte utåt mot marknaden. Vissa av dessa ansvarsområden kan verka självklara, men det råder ofta oklarhet om vem som i verkligheten bär ansvaret för dem. Här är några generella exempel:
- FT ska leda och driva eget företag enligt konceptet.
- FT ska sälja konceptets sortiment till slutkund i egen räkning.
- FT ska köpa varor av FG eller andra anvisade leverantörer.
- FT ska vara arbetsgivare åt sin personal.
- FT ska handha hela slutkundsrelationen inklusive reklamationer.
- FT ska förmedla marknadens reaktioner på produkter och marknadsföring till FG.
- FT ska tillvarata FG:s intressen på den lokala marknaden, exempelvis deltagande i företagarföreningar, lokala marknadsföringsorganisationer och marknadsaktiviteter.
- FT ska genomföra lokal marknadsföring i enlighet med FG:s centrala anvisningar om marknadskommunikation och marknadsaktiviteter.
- FT ska aktivt delta i kedjans gemensamma aktiviteter, såsom utbildning, konferenser och liknande.
- FT ska aktivt delta i utvecklingen av kedjans sortiment och marknadsföring.
Dessa punkter får tjäna som en generell vägledning om vad vi egentligen menar med ansvarsområden. Varje punkt i sig måste självfallet konkretiseras för det aktuella konceptet. Dessutom finns det självklart konceptspecifika områden som ska falla inom franchisetagarens ansvarsområde. Vi illustrerar detta med ett exempel.
Fastighetsmäklaren
En fastighetsmäklarkedja i ett nordiskt grannland har ett stort företag som ägare. Franchisegivaren har ett flertal egna kontor med anställda mäklare och man vill nu expandera med ett stort antal franchisetagare.
När ett försäljningskontrakt för en fastighet har undertecknats ska en rad formaliteter genomföras, exempelvis betalning av köpeskilling, övertagande av lån, lagfartshandlingar och så vidare. Dessa formaliteter kan naturligtvis dels utföras av franchisetagaren, men de skulle också kunna utföras av franchisegivarens ”avdelning för formaliteter”. Raskt uppstår en hel rad frågor om kostnader, ansvar, effektivitet och kvalitet. Det är självfallet inga olösliga frågor men beslutet om vems ansvar det är kommer att få följdverkningar i alla riktningar och för lång tid framöver. Beslutet kommer att
- påverka franchisegivarens och franchisetagarens ekonomi
- påverka förutsättningarna för kvalitetssäkring av franchisens prestation gentemot slutkonsument
- avgöra om man utnyttjar en stordriftsfördel eller inte
- påverka hur mycket av leveransen till slutkonsument som produceras gemensamt av franchisegivare och franchisetagare.
Självfallet kan man göra på flera sätt i just det här fallet. För att kunna formulera rättigheter och skyldigheter i handbok och avtal krävs att man penetrerar konceptet och tar ställning till den här typen av grundläggande frågeställningar när det gäller arbetsfördelningen mellan franchisegivare och franchisetagare.
Efter moget övervägande tog franchisegivaren beslutet att dennes ”avdelning för formaliteter” skulle ta hand om samtliga formaliteter i samband med de fastighetsaffärer som kedjans franchisetagare mäklade. Skälet till beslutet var att franchisegivaren ville vara säker på att man fick kontroll över att samtliga affärer som skedde under deras varumärke gick till på rätt sätt. Eftersom franchisegivaren är ett mycket rikt bolag ansåg man att kostnaden för att upprätthålla denna service var försumbar i förhållande till den badwill varumärket skulle kunna tvingas utstå om formaliteterna i mäklaruppdragen skulle råka skötas fel. Detta var rätt beslut för dem, men ett annat företag med andra förutsättningar skulle kunna fatta ett annat beslut.
Poängen med det här exemplet är avslutningsvis att man på ett strukturerat sätt måste angripa frågan om ansvarfördelningen i en franchisekedja utifrån varje koncepts unika förutsättningar.
